Efter en lång löptur i Norrköping med en del irriterande frågor från mig till Gud -framförallt om vilken väg jag ska springa - jag frågade säkert 20 gånger. Kanske 50.
Jag var färdig och stretchade lite. En motorcykel med två personer på åkte förbi med ett bullrande. Jag blev lite irriterad mixat med lite, lite ängslan. Jag hade ju just haft en sån fin tur i naturen och därav kontrasten. Jag frågade Gud:
Gud, vad tycker du om motorcyklar? Jag förväntade mig att han skulle säga att de var dåliga, men han sa: "de är... fantastiska! Tänk vad mycket värme de producerar (fysisk värme och kärlekens värme). De ser ut som stora monster men är som katter." (Vad... hörde jag rätt...men bullret?)" De är gulli, gulli, gulli, gulli" (motorljudet).
Jag frågade Gud: Gud, är jorden rund? "Den är platt för dig och den är rund för mig."
Gud har humor. När samtalen blir på en högre nivå än som just innan: ska jag springa höger eller vänster? Eller: får jag äta eller inte? så ges Gud utrymme att verka på ett så mycket bättre sätt.
Jag kände under löpturen att han sa "Bingo!" när jag frågade om vilken väg jag skulle ta. Han ledde mig också med syner och tilltal om vilken väg jag skulle ta - men det är irriterande fokus. Tänk om vi hade pratat på djupet istället under hela den långa turen.
Vid två korta tillfällen under löpturen kände jag också att jag skulle ta samtalet till en högre nivå. Jag sade den första gången till Gud: vad vill du säga till mig? Han sade: "var alltid med mig. På toa också." Jag förstod direkt vad han menade. I morse så var jag på toa och satt med huvudet nedåt, blundade och tyckte aningens synd om mig. Var inte så! :) Gud är där också. Det finns ingen anledning att ens deppa lite grann. Man ska vara ärlig, men befästa tron. Andra gången sade han: "Hur många gånger måste jag tala till dig(!): bli kvar i min frid!" Han påminde lite senare om att jag alltid skulle vara i honom. "Jag talar till dig genom friden." Jag behöver inte fråga om detaljer. Löp och lev i Ordet.
Comments