Abraham (Abram?) vandrade med Gud.
Han satt inte i yogaställning med Gud och fokuserade på andningen.
Han sprang inte sönder sig för Gud och for hit och dit i stress och nöd.
Hur såg det ut efter Jesu död? Apostlarna gjorde massor. De blev rustade med kraft från höjden och predikade mycket, men det var inget jagande av sekunder vad jag ser.
Både Jesus och Paulus blev först lärda och helgade innan de verkligen kom ut i en stark kallelse. Det tog några år. Samma kan det vara för oss.
Bönen är viktig. Lugnet är viktigt för att rotas i friden. Även springande är bra för att hålla sig igång fysiskt och på tårna andligt. Ta det bara i hans kraft. Låt inte köttet vara slött eller kväva Guds verk, men spring inte som en dåre med huvudet under armen (eller i sanden som en struts). Allt kött ska vara stilla och underordna sig Anden. Då springer man ibland ut i kraft med honom.
Det är ett äventyr! Hans ok är milt och hans börda är lätt. Men han kallar oss att dö för honom.
Comments