Ett centralt begrepp i Bibeln är nåd. Vad innebär det?
Denna post behandlar vad nåd innebär. Vilka uttryck den tar, hur man tar emot den samt varifrån den kommer.
Ett studie av nåd är mycket viktigt då det är så centralt och utgör en viktig del i relationen mellan en oändligt stor skapargud och oss små, små fallna människor.
Det är genom nåden vi är frälsta.
Genom nåden får vi mycket av Gud.
Han visar sin nåd gentemot oss på olika sätt.
Kristendom eller inte: I nåden eller utanför
I nåd eller utanför: Att vara kristen är att ha tagit emot av nåden.
Att falla ur tron är att gå miste om nåden.
Att falla tillbaka i Mose lag eller laggärningar (egna prestationer) är att falla ur nåden.
Gud ger nåd till de som älskar honom och håller hans bud.
Gud ger nåd genom tron på Jesus.
Många gudfruktiga fann Guds nåd. (Jesu mor Maria, Abraham, Noa, Lot…)
Vad innefattar begreppet Guds nåd?
I GT översätts ordet Chesed med nåd. Chesed:
Att bli frisläppt i kontrast till att döda eller utsättas för straff.
Att få/ge något bra – hitta favör.
Att rädda någon eller bevara från fara.
Nåden överskyler synder – är förlåtande – och upprättar relationen med Gud.
Att inte visa hämnd.
Att visa kärlek eller vara barmhärtig.
Att vara snäll eller trogen.
I NT översätts ordet Charis ofta med nåd. Charis:
Det står för barmhärtighet och är kärlek utan att man motpresterat. Guds frälsning är utan gärningar, endast genom nåd (charis) till oss (för att ingen ska berömma sig).
Gud är full av nåd och sanning! Alltså välvilja, välbehag.
Favör - välgång. Vad Maria, Jesu mor fann.
Välsignelse.
Oförtjänt välgång.
Materiellt välstånd.
Frisläppning.
Ger förlåtelse för synder.
Förlåtelse i allmänhet.
Barmhärtighet och acceptans.
Tjäna något. Som i vad får ni ut av det.
Tacksägelse.
Tröst och hjälp.
Snällhet eller godhet mot människor, tjänare, eller Gud mot människor.
Andliga gåvor kallas charis – gåvor.
Guds nåd är mångfaldig (flerfärgad)!
Slutet på allting är nära. Var därför kloka och nyktra så att ni kan be. Framför allt ska ni visa uthållig kärlek till varandra, för kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd.
(1Pe 4:7-10)
Okej, så nåd är oförtjänt välsignelse, favör, hjälp, förlåtelse, barmhärtighet och godhet. Den är mångbottnad och oerhört stor. Guds nåd är också så mycket större än syndafallet.
Men syndafallet kan inte jämföras med nåden. För om de många dog genom en endas fall, så har Guds nåd och gåva så mycket mer överflödat till de många genom en enda människas nåd, Jesu Kristi nåd. Inte heller kan gåvan jämföras med det som kom genom en endas synd. Domen kom genom en enda och ledde till fördömelse, men gåvan kom efter mångas överträdelser och ledde till ett frikännande. För om döden kom att regera efter en endas fall genom denne ende, hur mycket mer ska då inte de som tar emot den överflödande nåden och rättfärdighetens gåva få regera i liv genom den ende, Jesus Kristus?
(Rom 5:15-17)
Nu har vi introducerat oss till begreppet nåd. Hur ska vi förhålla oss till nåden? Är det bra att ta emot av Guds nåd eller kan det slå bakåt så att man blir bortskämd?
Hur ska vi förhålla oss till nåden?
Ta emot mycket för att stärkas i kropp och tro. Detta sker genom tro (och att inte ligga på soffan). Paulus ber Timoteus att stärka sig / hämta kraft i nåden.
Växa i ”steadfastness” till nåden! Detta genom att vaka i fasthet så att vi inte faller in i lagiskhet eller villoläror såsom gnosticism. Petrus vill att vi ska växa i nåd istället för att dras med i laglösas villfarelse!!!
Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen.
(2Pe 3:18)
Vi ska sjunga med charis till Gud.
Vårt tal ska var fyllda av charis.
Charis (i form av frälsning) ges till alla. Men Gud står emot de högmodiga och ger nåd åt de ödmjuka.
Vad gör Guds nåd med oss?
Den fostrar oss till att leva gudfruktigt!
Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och i stället leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet: att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus ska träda fram i härlighet.
(Tit 2:11-13)
I nåden finns kraft att hämta.
Paulus verkade inte själv utan nåden genom honom.
Vi får gåvor av nåd. Det finns dels allmänna gåvor, men också andliga nådegåvor. Dessa skiljer sig från naturens, skapelsens egna gåvor och verkar genom Anden.
Gud välsignar materiellt genom nåd.
Gud kan leda med nåd:
Du ledde med din nåd det folk som du återlöst, du förde dem med din makt till din heliga boning.
(2Mo 15:13)
Slutsatsen blir att vi ska ta emot så mycket som möjligt av Guds nåd för att stärkas och rota oss i vem Kristus är - om man är pånyttfödd och älskar Gud. Om man missbrukar nåden så har man tydligen fått fel uppfattning om vad nåden är eller vem Gud är. Om man använder nåden som täckmantel för att synda eller för lathet så har man inte förstått nådens position i förhållande till kärlek och relationen till Gud. Man lever för gåvorna helt utan att älska gåvogivaren - vilket inte leder till frälsning. Man förvränger den sanna nåden i brist på kärlek.
- Nåd utan kärlek blir hyckleri och utnyttjande.
- Nåd med kärlek är stärkande, uppbyggande, och frukt- och kallelsedrivande.
- Kärlek utan nåd blir okänsligt och leder till en ohälsosam robotaktig och kanske till och med betryckande och tvingande relation.
Just relationen här kring nåden - hur mycket vi bör ta emot utan att bli bortskämda och lata är intressant. För lite nåd kan leda till att vi går på tomgång och bli fariseiska - samtidigt som det kan vara stärkande eftersom vi då går i tro.
Hur kan Guds nåd fostra oss till rättfärdighet?
Belöningar. Man märker att man blir oerhört välsignad genom favör (nåd) när man gör det goda men att man blir tillrättavisad och fostrad när man syndar. På det sättet betingas man genom belöningar (nåd) till rättfärdighet. Dessutom har man ett nytt hjärta som håller med Gud i detta och därför vill lyda honom.
Vill härma. Ju mer man ser den nåd man står i desto mer tacksam blir man och vill vara helig. Som att man ser upp till någon som är fantastisk och vill härma.
Vad gör sann nåd inte?
Nåden för oss inte in i laglöshet eller ogudaktighet.
Den säger inte att vi ska bara slappna av. Den säger att vi ska stärka oss i den. Genom nåden jobbade Paulus.
Dock kan man förvränga den sanna nåden till att försvara omoral.
Men efter hans löfte ser vi fram emot nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor. Därför, mina älskade, när ni nu väntar på detta, gör allt ni kan för att bli funna rena och fläckfria inför honom i frid. Och räkna med att vår Herres tålamod innebär frälsning. Så har också vår älskade broder Paulus skrivit till er efter den vishet som han har fått, och så gör han i alla sina brev när han talar om detta. I hans brev finns en del som är svårt att förstå och som okunniga och ostadiga människor förvränger till sitt eget fördärv, något som också sker med de övriga Skrifterna. Mina älskade, ni vet ju redan detta. Var därför på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran, nu och till evighetens dag. Amen.
(2Pe 3:13-18)
Hos er har det nämligen nästlat sig in vissa personer vars dom för länge sedan är förutsagd i Skriften. De är gudlösa, de förvränger vår Guds nåd till försvar för omoral och förnekar vår ende Härskare och Herre, Jesus Kristus.
(Jud 1:4)
Hur är falsk nåd som leder till orättfärdighet?
Laglös. Att tro att man är fri att synda. Det är man inte för synden binder. Väljer man att synda så väljer man att slava under den. Man blir bunden av den och faller ur Gud och hans välbehag. Antingen är Gud din herre eller synden.
Vad ska vi då säga? Ska vi bli kvar i synden så att nåden blir större? Verkligen inte! Vi som har dött bort från synden, hur skulle vi kunna fortsätta leva i den?
(Rom 6:1-2)
Synden ska inte vara herre över er, för ni står inte under lagen utan under nåden.
(Rom 6:14)
Blind och korkad. Synd leder till död.
Falsk nåd är alltså att synda. Laglöshet vilket bedrivs av onda människor. Vi är inte kallade till det. Vi ska flöda i kärleken och därmed älska helgelse. Vi står i nåden och vet att vi blir förlåtna om vi skulle fela, men vi vill inte fela. Om man vill fela och tänker att nåden täcker en är man ond. Sådana är inte vi.
Den som är död är förklarad fri från synden. Har vi nu dött med Kristus, tror vi att vi också ska leva med honom. Vi vet att Kristus är uppväckt från de döda och aldrig mer dör. Döden har ingen makt över honom längre. Hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud. Så ska också ni se på er själva: ni är döda från synden och lever för Gud i Kristus Jesus. Synden ska därför inte regera i er dödliga kropp så att ni lyder dess begär. Ställ inte era kroppar i syndens tjänst som redskap för orättfärdigheten, utan ställ er i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era kroppar i Guds tjänst som redskap för rättfärdigheten.
(Rom 6:7-13)
Vi ska vara oskyldiga och rena och enkelt leva i kärleken utifrån vad hjärtat säger. Om man är självisk lever man inte i kärleken. Däremot är det bra att sprida Guds nåd till andra i stor grad och att gå i förälskelse till Gud.
Hur kan man sträva efter helgelse utan att bli lagisk eller gå i tom prestation? Alltså: Hur kan man låta nåden flöda igenom en och låta nåden utföra arbete?
Genom att följa hjärtats kärlek… och därefter göra allt utan att klaga eller tveka.
Genom att uppfyllas av Anden… och därefter göra allt utan att klaga eller tveka.
Genom att rota sig i NT så att man drivs av det automatiskt… och därefter göra allt utan att klaga eller tveka.
Genom att tänka på allt som är rent, rätt och riktigt… genom att ta varje tanke fånge i Kristus och ha Kristi sinne… och därefter göra allt utan att klaga eller tveka.
Genom att förälska sig i Jesus och vilja leva såsom han levde. Ett liv fyllt av nåd, sanning och helgelse, utan lagiskhet.
Det finns två alternativ i hur man kan agera:
1. "Laggärning": Om man gör något för någon och kallar det en prestation lever man inte i kärleken.
Man följer ett schema.
Man frågar Gud vad man ska göra och agerar utifrån det som en robot.
2. "Nådegärning": Om man bara gör saker för andra i farten pga kärleken som manar i hjärtat så är det nåden som verkar genom en.
Man gör goda gärningar för att man vill. Inte att det nödvändigtvis är enkelt, men man väljer det för att man vet att det är rätt, vill göra rätt och bestämmer sig för det.
Ett tredje alternativ är när det är en mix av dessa. Man kanske är osäker på vad man bör göra eller vad hjärtat manar till, men man gör ett val - så gott man kan - i en kombination av vad som måste göras - samt vad man upplever att hjärtats kärlek i styrka och frid manar till.
Comments