Min övertygelse är att så är fallet. Jag tror att många redan har spenderat tusentals år i helvetet och kommer att fortsätta att spendera evigheten i en hemsk tillvaro i eldsjön efter domedagen, på samma sätt som att vi troende som består provet kommer att spendera evigheten i Guds närvaro.
För
Vi börjar med att titta på vad Bibeln säger som är för eviga plågor:
De många som sover i mullen ska vakna, några till evigt liv och andra till förakt och evig skam.
(Daniel 12:2)
Samma ord används för evigt och evig i denna vers.
Och dessa ska gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
(Matteusevangeliet 25:46)
Samma ord används för evigt i denna vers.
Detta är ett bevis på Guds rättvisa dom, att ni ska räknas värdiga Guds rike som ni lider för. Gud är rättfärdig: han straffar med plågor dem som plågar er och låter er som plågas få lindring tillsammans med oss. Det sker när Herren Jesus uppenbarar sig från himlen med sina mäktiga änglar i flammande eld och straffar dem som inte vill veta av Gud och dem som inte lyder vår Herre Jesu evangelium. De ska straffas med evigt fördärv, skilda från Herrens ansikte och hans härlighet och makt,
(2 Tessalonikerbrevet 1:5-9)
De straffas för evigt, skilda från Herrens ansikte. Om de brinner upp så är inte separationen något intressant att ta upp. Endast de som existerar kan vara skilda från Herren. (Idé hämtad från J.I. Packer) https://www.the-highway.com/annihilationism_Packer.html
En tredje ängel följde dem och sade med stark röst: "Om någon tillber vilddjuret och dess bild och tar emot märket på sin panna eller hand, då ska han själv få dricka av Guds vredes vin som oblandat hälls i Guds vredes bägare. Han ska plågas i eld och svavel inför de heliga änglarna och inför Lammet. Röken från deras plåga stiger i evigheters evighet. De har ingen ro vare sig dag eller natt, de som tillber vilddjuret och dess bild och som tar emot märket med dess namn.
(Uppenbarelseboken 14:9-11)
Om dessa slutar att existera bör röken sluta att komma. Att man inte har ro vare sig dag eller natt – det tycker jag tyder på ett evigt plågande, först i helvetet och sedan i eldsjön.
Och djävulen som hade förlett dem kastades i sjön av eld och svavel där också vilddjuret och den falske profeten är. Och de ska plågas dag och natt i evigheters evighet.
(Uppenbarelseboken 20:10)
Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom."
(Johannesevangeliet 3:36)
Jag säger er sanningen: Den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han drabbas inte av domen utan har gått över från döden till livet.
(Johannesevangeliet 5:24)
De är vilda havsvågor som skummar med sina skändligheter, de är irrande stjärnor som har det svarta mörkret att vänta för evigt.
(Judasbrevet 1:13)
Så är det också med Sodom och Gomorra och städerna däromkring, som på samma sätt kastade sig ut i sexuell omoral och följde onaturliga begär. De står som ett varnande exempel och får sitt straff i evig eld.
(Judasbrevet 1:7)
Och de ska gå ut och se liken av de människor som gjorde uppror mot mig. Deras mask ska inte dö och deras eld ska inte släckas. De ska vara en vämjelse för alla människor.
(Jes 66:24)
Och om ditt öga förleder dig till synd, så riv ut det! Det är bättre att du går in i Guds rike enögd än att du har båda ögonen kvar och kastas i Gehenna, där deras mask inte dör och elden inte släcks.
(Markusevangeliet 9:47-48)
Om inte maskarna dör bör personerna inte heller dö.
Han måste regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter. Som den sista fienden berövas döden sin makt,
(1 Korintierbrevet 15:25-26)
Döden försvinner så då borde folk inte kunna sluta existera. De kan inte dö.
Dessutom finns relaterade verser:
så ska han veta att den som återför en syndare från hans villoväg räddar hans själ från döden och överskyler många synder.
(Jakobsbrevet 5:20)
Tillsammans med
Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
(Johannesevangeliet 14:6)
Är man separerad från Jesus är man död. Vi troende var tidigare döda i vår synd men har nu fått liv genom att vi har kommit i kontakt med Jesus och blivit frälsta.
Herren förstår alltså att frälsa de gudfruktiga ur frestelsen och hålla de orättfärdiga i förvar under straff fram till domens dag.
(2 Petrusbrevet 2:9)
Detta tyder på att liknelsen med Lasarus faktiskt bör tolkas som att ofrälsta nu plågas där i helvetet.
Så dog den fattige, och han fördes av änglarna till platsen vid Abrahams sida. Även den rike dog och blev begravd. I helvetet, där han plågades, lyfte han sin blick och fick se Abraham långt borta och Lasarus hos honom.
(Lukasevangeliet 16:22-23)
Men Abraham svarade: Mitt barn, kom ihåg att du fick ut ditt goda medan du levde, och Lasarus fick ut det onda. Nu får han tröst här, medan du får plåga.
(Lukasevangeliet 16:25)
Det finns alltså många verser som naturligt tyder på ett evigt plågande. Man måste krysta fram en annan tolkning.
Vad innebär då döden? Min förståelse säger att anden och själen lämnar kroppen som är på något sätt inte längre är i funktion. Anden kan ibland dock komma tillbaka och man får liv igen. Att dö innebär då att bli separerad från livet i kroppen. Livet är Jesus. Att bli separerad från honom för evigt är att dö, men att fortsätta existera. Lasarus transport till helvetet och upplevelse där är ett tecken på att man har kvar sitt medvetande även när man dött. Man ändrar bara plats.
Dessutom tar jag här upp några funderingar kring ämnet som jag tycker pekar för ett evigt plågande gentemot alternativet: ett temporärt straff. De är inte argument som jag nödvändigtvis ser är rotade i Bibeln eller att de är tillräckliga för att fastslå att straffet innebär ett evigt plågande, men jag tar upp dem då de är relevanta.
Om det vore så att man skulle brinna ett tag och sedan försvinna, varför brinna bara ett tag? Skulle alla brinna lika länge? Hur länge? En minut? 10 sekunder? 1000 år? Det verkar osannolikt med en särskild gräns. Varför inte bara brinna upp på en gång i så fall?
Varför plågas eller brinner folk nu i helvetet i tusentals år för att sedan väckas upp, dömas, snabbt brinna upp och därmed sluta existera?
Om människor i eldsjön fortsätter att synda genom otro och hädelse, då kan de inte betala av sina synder eftersom de hela tiden fortsätter att synda. De kan då aldrig bli tillräckligt rena för att kunna sluta existera. I så fall, varför finns det straff över huvud taget?
Jesus är livet (Joh 14:6).
Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom. (Joh 3:36).
Är man utanför honom ska man inte se livet. Är man inte i honom (frälst) är man död:
Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser"
(Kol 2:13)”
Dock, även om vi var döda som ofrälsta vi en själ och en ande och ett medvetande som kunde känna och uppleva saker. Så kommer det förmodligen att vara efter domedagen – att man känner och upplever – trots att man är död = avskild från Kristus. Lasarus dog och plågades i helvetet enligt Jesus liknelse. Folk i GT som dog hamnade i dödsriket. Saul blev frammanad därifrån. De verkar väl vara medvetna? Alltså fortsätter man att existera trots att man försvinner härifrån.
A spiritual nature cannot be consumed by physical fire. It seems that the unsaved are resurrected with a body prepared for eternity just as the saved are (Revelation 20:13; Acts 24:15). These bodies are prepared for an eternal fate. (Citerat från gotquestions.com)
Och jag såg de döda, stora och små, stå inför tronen. Och böcker öppnades, och ännu en bok öppnades, livets bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar, efter det som stod skrivet i böckerna. Och havet gav igen de döda som fanns i det, och döden och helvetet gav igen de döda som fanns i dem, och var och en dömdes efter sina gärningar.
(Upp 20:12-13)
Och jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång.
(Apg 24:15)
Även 1 Kor 15 tyder på att dödliga ska uppstå odödliga:
Se, jag säger er en hemlighet: Vi ska inte alla insomna, men vi ska alla förvandlas, i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Basunen ska ljuda och de döda ska uppstå odödliga, och vi ska förvandlas. Detta förgängliga måste kläs i oförgänglighet och detta dödliga kläs i odödlighet(G110). Men när det förgängliga är klätt i oförgänglighet och det dödliga klätts i odödlighet(G110), då uppfylls det ord som står skrivet: Döden är uppslukad i seger. Du död, var är din seger? Du död, var är din udd? Dödens udd är synden, och syndens makt kommer av lagen. Men Gud vare tack som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus!
(1 Korintierbrevet 15:51-57)
Straffet bör delvis baseras på att relationen med Gud är bruten. Man har valt att inte försona sig med Gud. Därför blir man avskild och plågas.
Emot
Jag tar även upp den andra sidan – att plågandet inte skulle vara evigt. Här är bibelord som vissa anser tyder emot att mänskliga själar kommer att plågas för evigt följt av mina kommentarer:
han som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma och som ingen människa har sett eller kan se. Honom tillhör ära och evig makt! Amen.
(1 Timoteusbrevet 6:16)
Här kan vissa anse att endast Gud är odödlig, så människor bör inte leva eller plågas för evigt. Min tolkning är att detta gäller livet på jorden. Det är sagt att alla ska dö och sedan dömas. Sedan väntar trots allt evigheten. Det är ju dessutom tydligt att vissa kommer att leva för evigt trots allt (Mat 25:46).
vet att vi har gått över från döden till livet, eftersom vi älskar bröderna. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare har evigt liv i sig.
(1 Johannesbrevet 3:14-15)
Vad är livet dock? Livet är Jesus. Man kan existera utanför honom, precis som ofrälsta gör nu.
Du människa, vem är då du som ifrågasätter Gud? Det som formas kan väl inte säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan? Har inte krukmakaren den rätten över leran att av samma klump göra ett kärl för hedrande ändamål och ett annat för mindre hedrande? Men tänk om Gud, trots att han ville visa sin vrede och uppenbara sin makt, ändå med stort tålamod har burit vredens kärl som var färdiga att förstöras? Och om han gjorde det för att uppenbara sin rika härlighet på barmhärtighetens kärl, som han i förväg har berett för härligheten?
(Romarbrevet 9:20-23)
Förstörelse (lemmars skador exempelvis) och plåga väntar i helvetet och i eldsjön för människors själar och kroppar. Något som förstörs kontinuerligt eller har förstörts har inte nödvändigtvis slutat att existera.
Men vi tillhör inte dem som drar sig undan och går förlorade, utan dem som tror och vinner sina själar.
(Hebreerbrevet 10:39)
Att vara förlorad innebär dock inte nödvändigtvis att man slutat existera. Snarare tvärtom. Är man förlorad så finns man.
Städerna Sodom och Gomorra dömde han till undergång och lade dem i aska och gav så ett exempel på vad som väntar de gudlösa.
(2 Petrusbrevet 2:6)
Detta kan dock även tolkas som ett argument för ett evigt straff. Undergången väntar de gudlösa.
Han har sin kastskovel i handen, och han ska rensa sin tröskplats och samla sitt vete i ladan. Men agnarna ska han bränna upp i en eld som aldrig slocknar."
(Matteusevangeliet 3:12)
Som när ogräset samlas ihop och bränns upp i eld ska det bli vid tidens slut.
(Matteusevangeliet 13:40)
Dock innebär detta inte nödvändigtvis att de upphör att existera.
Var stilla inför Herren och vänta på honom. Gräm dig inte över den som har framgång, som gör upp onda planer. Släpp vreden och lämna ilskan. Gräm dig inte, det för bara ont med sig. De onda ska utrotas, men de som hoppas på Herren ska ärva landet. Ännu en liten tid, så finns där ingen gudlös. När du ser på hans plats är han borta. Men de ödmjuka ska ärva landet och njuta stor frid.
(Psaltaren 37:7-11)
Rest in the LORD, and wait patiently for him: fret not thyself because of him who prospereth in his way, because of the man who bringeth wicked devices to pass. Cease from anger, and forsake wrath: fret not thyself in any wise to do evil. For evildoers shall be cut off: but those that wait upon the LORD, they shall inherit the earth. For yet a little while, and the wicked shall not be: yea, thou shalt diligently consider his place, and it shall not be. But the meek shall inherit the earth; and shall delight themselves in the abundance of peace.
(Psaltaren 37:7-11)
Tolkning: Man tittar efter dem men ser dem inte längre på deras plats på jorden (eller kanske till och med i de heligas närvaro i himlen). Det behöver inte nödvändigtvis innebära att de slutar existera.
But the wicked shall perish, and the enemies of the LORD shall be as the fat of lambs: they shall consume; into smoke shall they consume away.
(Psaltaren 37:20)
Tolkning: Försvinna från jorden alltså.
För körledaren. En psalm, en sång av David. Gud reser sig, hans fiender skingras, de som hatar honom flyr för hans ansikte. Som rök driver bort fördriver du dem, som vax smälter för eld förgås de gudlösa inför Gud. Men de rättfärdiga gläder sig, de jublar inför Gud och fröjdas av glädje.
(Psaltaren 68:1-4)
Let the sinners be consumed out of the earth, and let the wicked be no more. Bless thou the LORD, O my soul. Praise ye the LORD.
(Psaltaren 104:35)
Må syndare försvinna från jorden och inga gudlösa mer finnas till. Lova Herren, min själ! Halleluja!
(Psaltaren 104:35)
Detta är en önskan från psalmisten - han önskar dem bort ifrån jorden – bort så att han inte längre ser dem eller påverkas av dem.
Herren bevarar alla som älskar honom, men alla gudlösa ska han förgöra.
(Psaltaren 145:20)
Behold, all souls are mine; as the soul of the father, so also the soul of the son is mine: the soul that sinneth, it shall die.
(Hesekiel 18:4)
Behold,H2005 allH3605 soulsH5315 are mine; as the soulH5315 of the father,H1 so also the soulH5315 of the sonH1121 is mine: the soulH5315 that sinneth,H2398 itH1931 shall die.H4191
(Hesekiel 18:4)
Herrens ord kom till mig: "Vad menar ni med att bruka detta ordspråk om Israels land: Fäderna har ätit sura druvor, och barnens tänder blir ömma? Så sant jag lever, säger Herren Gud, ni ska inte längre ha orsak att använda detta ordspråk i Israel. Se, varje levande själ tillhör mig, fadern såväl som sonen. De är mina. Den som syndar ska dö.
(Hesekiel 18:1-4)
For, behold, the day cometh, that shall burn as an oven; and all the proud, yea, and all that do wickedly, shall be stubble: and the day that cometh shall burn them up, saith the LORD of hosts, that it shall leave them neither root nor branch.
(Malaki 4:1)
Se, dagen kommer, den brinner som en ugn. Då ska alla högmodiga och alla som gör det onda vara som halm. Dagen som kommer ska bränna upp dem, säger Herren Sebaot, den ska varken lämna rot eller kvist.
(Malaki 4:1)
Jag tolkar detta som att de refererar till ett straff som drabbar de ogudaktiga här på jorden och att det inte syftar till vad som sker efter att domen fallit över alla får och getter inför HERRENS tron.
Var inte rädda för dem som dödar kroppen men inte kan döda själen. Frukta i stället honom som kan fördärva både själ och kropp i Gehenna.
(Matteusevangeliet 10:28)
And fear not them which kill the body, but are not able to kill the soul: but rather fear him which is able to destroy both soul and body in hell.
(Matteusevangeliet 10:28)
Dessa talar om fysisk död på jorden eller förstörelse av kroppar, vilket jag tror sker under det eviga straffet. Kroppen kan dödas av människor men själen lever vidare även om kroppen dör. I helvetet blir man ”destroyed” – förstörd, både till kropp och själ. Det behöver inte innebära att man slutar att existera utan bara att man blir skadad.
Här är en formulering med olika argument som inte kommer ifrån men nämns i https://thirdmill.org/answers/answer.asp/file/46711:
So too, Proverbs tells us that all who hate the Lord “love death” (Prov. 8:36) and that when “the tempest” of God’s judgment passes, “the wicked are no more…” (10:25, emphasis added). Again, when God’s fury rises, “[t]he wicked are overthrown and are no more…” (12:7, emphasis added). And finally, “[t]he evil have no future; the lamp of the wicked will go out” (24:20). It seems impossible to accept that the wicked have “no future” if in fact they shall never cease to experience an eternal future in hell. So too, it seems impossible to accept that the wicked will “be no more” and even be “as though they never were” if they shall be existing in eternal torment.
As the whirlwind passeth, so is the wicked no more: but the righteous is an everlasting foundation. (Ordspråksboken 10:25)
The wicked are overthrown, and are not: but the house of the righteous shall stand. (Ordspråksboken 12:7).
For there shall be no reward to the evil man; the candle of the wicked shall be put out. (Ordspråksboken 24:20).
Mina kommentarer: Att dessa inte finns till mer har behandlats tidigare – de försvinner från jorden – vilket på den tiden innebar att gick ned i dödsriket, som bortblåsta från gudaktiga ovan jords perspektiv. Att de inte har någon framtid tolkar jag som framtid här på jorden: ogudaktiga består inte länge utan kommer att dömas av Gud och det kommer att gå illa för dem. Det kan också tolkas som att de inte har någon ljus framtid i evigheten eftersom inga av deras önskningar kommer att bli besvarade under plågandet i helvetet respektive eldsjön. På samma sätt kan människor i nutida talspråk säga ”den människan har ju ingen framtid”. Framtidsplanerna kommer att vara förgäves.
En fråga som tas upp i https://reknew.org/2008/01/the-case-for-annihilationism/:
Finally, we must remember the repeated teaching of the Old Testament that while God’s anger endures for a moment, his love endures forever (Ps. 30:5; e.g. 2 Chr. 5:13; 7:3, 6; 20:21; Ps. 100:5; 103:9; 106:1; 107:1; Ps 118;1-4, 29; 136:10-26). How is this consistent with the traditional teaching that God’s love and anger are equally eternal?
Så här säger Psalm 103:
Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och stor i nåd. Han går inte ständigt till rätta och behåller inte sin vrede för evigt. Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom. Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss. Så som en far förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig Herren över dem som vördar honom, för han vet hur vi är skapade, han tänker på att vi är stoft.
(Psa 103:8-14)
Mina kommentarer: Det står dock att: ” Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen ska inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom." (Joh 3:36) På jorden visar sig Guds vrede ett tag, men det räcker, eftersom hans vrede snabbt förtär fienderna så att de dör och försvinner, och därmed behövs inte vreden utan den har fyllt sin funktion och är tillfredsställd på denna plats. Hans godhet syns däremot varje dag för de gudaktiga. Gud är evig och hans attribut är eviga. Om Gud är vred över synd och syndare kommer han att vara det för evigt. Jag tror att den vrede som är temporär här på jorden fortsätter att följa syndarna ner i helvetet och sedan eldsjön. Det står ju samtidigt i fortsättningen att
”Han behandlar oss inte efter våra synder och lönar oss inte efter våra missgärningar. Så hög som himlen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som vördar honom. Så långt som öster är från väster, så långt avlägsnar han våra synder från oss.”
Detta hänvisar till gudfruktiga människor. De verser som talar om att hans vrede inte varar för evigt är: Ps 30:5 och Ps 103:9 och de talar båda i kontexten om de rättfärdiga som blivit räddade genom gudsfruktan. Därför blir min slutsats att de rättfärdiga kan råka ut för plågor på jorden (han agar den son han har kär (Heb 12:6)), men att dessa plågor inte varar för evigt.
Slutsats
Så min slutsats är att plågandet av själar kommer att pågå för evigt. Varför detta är rättvist och ett val som vår fullkomligt gode Gud gör kan ses i (Kan Gud vara mer god?)
Övriga källor:
Jesus sade till honom: "Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig.
(Joh 14:6)
Ni var döda genom era överträdelser och er oomskurna natur, men också er har han gjort levande med Kristus. Han har förlåtit oss alla överträdelser
(Kol 2:13)
för den Herren älskar tuktar han och han agar var son han har kär.
(Heb 12:6)
Comments