Lärdomar från idag: stillhet, natur, själ och Ande

Idag har också varit en fantastisk dag. Jag har lärt mig massor, även om det har varit lite fram och tillbaka.

Jag har lärt mig att jag är liten och Gud är stor. Han har allting i sin hand. Jag behöver inte stressa och kämpa.

Han vill att jag ska bli stilla och ta det lugnt. Förmodligen så att jag kan bli bättre i längden. Samtidigt vet jag att han inte vill att jag ska stanna och ligga ned. Jag ska köra på, men köra på i hans kraft och inte i köttet.

Jag har lärt mig att Anden ska ta över själen, och att själen då ibland kan göra uppror. Det är viktigt att ha själen i kontroll. Detta genom att mata Anden mer än själen, men också att mata själen så att den får sitt goda av Gud. Det innebär att inte bli som en robot, utan också tillåta sig att ha känslor och exempelvis njuta av stillheten, naturen och mäktiga hav och berg. Jag har gått på i Anden och så och vill fortsätta med det, men jag ska inte utöva asketism så att själen aldrig får sitt. Jag ska tillåta Guds nåd på de ställen där den finns, men i de flesta fall låta själen underordna sig.

Jag har lärt mig att jobbiga känslor vid tungotal kan vara på grund av krig mot andemakter. Där kan man få konstiga känslor ibland, men sedan bryter man igenom och det finns ingenting som stoppar. Guds frid kommer och man flödar. Därför är det viktigt att inte stanna då man ber och möter på motstånd. Man bör fortsätta.

Gud har lärt mig att man måste ha tro, annars kan man inte göra någonting. Man kan inte vara en säck potatis. Om man funderar på att äta en bit bröd i skafferiet är det hjärtat bakom som spelar roll:

Är det för Gud du skulle vilja äta?

- Skulle du vilja äta brödet i tacksägelse till Gud för att få energi för dagen och kunna gå med honom på fint sätt.

- Skulle du vilja avstå och ge det till din flickvän?

Funderar du på att äta pga rädsla?

- Vill du äta endast för att det håller på och bli gammal och du är snål och rädd att du inte ska ha råd till annat senare?

- Äter du för att du är rädd att Gud skickar dig på uppdrag någonstans och du vill vara förberedd?

- Äter du för att du är rädd att Gud kanske kommer att mana dig att fasta senare?

Funderar du på att äta i rebelliskhet?

- Tror du att Gud manar dig att fasta, men du vill ändå äta?

- Tror du att Gud har manat dig till en annan diet men du vill ändå äta bröd?

- Tror du att Gud vill att du ska ge brödet till de hemlösa på väg till jobbet och du vill inte det?

- Tror du att Gud vill att du ska gå ned i vikt men du vill inte det?

- Tror du att bröd är onyttigt (du har inte tro för det) men vill äta ändå?

Sen finns det oförutsedda saker:

- Kanske vet Gud att du kommer att få besök på eftermiddagen och att det då är bra om det finns bröd kvar till er alla.

- Kanske har det möglat inuti och det vore bättre att avstå det.

- Kanske gör tiden det tar att äta brödet att du inte stöter på en person vid busshållplatsen att vittna för på väg till jobbet.

Som vi ser så beror "det rätta svaret" äta eller inte otroligt mycket kring vår hållning och även kring situationen runt omkring. Vi bör gå i Anden, i kärlek och samtidigt i tro. Hör vi inget speciellt så agera i kärlek och enkelhet. Fokus på det stora.

Man kan vara i stor frid då man är trött. Samtidigt är det bra att vara vaken så att man kan be. Man ska inte missbruka Herrens nåd. Jag jobbar gärna på. Jag tror att min Isak är:

Dels lite tankar kring mat: framför allt att jag ibland tror att jag borde äta (för att göra bort det eller för att jag kommer att behöva det till sen).

Dels att jag själv gärna jobbar på med mina projekt, studerar och så och gör det lite för snabbt i stress, som för att göra bort saker.

Dessa vill Herren nog ta bort så att jag blir helt fri. Han (och jag också) vill att taktpinnen ska försvinna så att jag i enkelhet kan vara med honom utan stress. Att kunna arbeta på utan att snabba sig.

Samtidigt känner jag att dagarna går och jag vill verkligen ta vara på dem alla.