“De flesta biologiska reaktioner är kedjereaktioner. För att samarbeta i en kedja måste dessa noggrant byggda molekyler passa tillsammans, precis som kugghjulen i en schweizisk klocka gör. Men om det är så, hur kan då ett sådant system överhuvudtaget utvecklas?”
“För om ett enda av dessa kugghjul i dessa kedjor ändras, då kommer hela systemet helt enkelt att sluta fungera. Om man säger att det kan förbättras genom att en slumpmässig mutation inträffar med en av länkarna, då är det ungefär som att säga att man kan förbättra en schweizisk klocka genom att tappa den och på så sätt böja till ett av dess hjul eller axlar: För att få en bättre klocka, måste alla hjulen förändras samtidigt för att få en bra prestanda igen.”
- Albert Szent-Györgyi: “Drive in Living Matter to Perfect Itself” (Synthesis) 1, 1(1): 14-26, 1977.
Kan livet ha uppkommit av en slump?
Jag skulle vilja framlägga ett scenario inför dig som läser detta. Först och främst: Tänk dig att du äger en massa metallskrot och att du skulle vilja ha en klocka. Om du tappar allt skrot i marken kanske slumpen gör att partiklarna i skrotet omordnas så att en klocka bildas. Låt säga att du utför detta försök 10^30 gånger och en klocka uppstår till slut. Wow! Du har nu en maskin som fungerar. Vad bra.
Tänk dig att du utförde detta i en klockfabrik i Schweiz. Det som formades är då en schweizisk klocka. Det du hade var värdelöst (värdelågt) skrot och det har formats till någonting som rör sig och har en inneboende mekanism.
Från: Shane Line, flickr.
Utgångspunkten är nu denna fråga: Är en levande fullt fungerande cell mer komplex än ett fullt fungerande schweiziskt armbandsur?
Ja. En klocka är visserligen större men en cell har oerhört många fler mekanismer och kedjereaktioner inuti sig. Det är på detta plan jag menar att den är mer komplex eller avancerad. (Mänskliga celler innehåller ju faktiskt egna biologiska klockor!)
Tänk dig nu följande: Att du tappar din klocka i marken. Skulle du vilja göra det frivilligt? Den kanske utvecklar sig till en ännu bättre klocka? Nej, skulle många säga. Risken är större att klockan går sönder så det vill jag inte göra. Okej, men om du hade 1 miljon klockor, eller 10^30 klockor. Skulle du vilja tappa dem alla förutom, säg, tusen i marken för att någon av dem kanske skulle böja till sig och bli bättre? Chansen är då större att en av dem skulle utvecklas till en bättre klocka genom slumpen. Okej, låt oss säga att du äger 10^30 klockor och tappar dem alla i marken. En utvecklas och blir något bättre. Den får funktionen att även innehålla en kompass. Resten av klockorna går mer eller mindre sönder. Klockans utveckling skulle kunna motsvara att en cell utvecklas och får någon ny egenskap. Låt oss säga att den utvecklar sig så att den kan reproducera sig. Okej, bra.
För att motsvara utvecklingen som evolutionsteorin påstår från ingenting, till liv och hela vägen till en reproducerande människa i en för människan livsduglig miljö måste många steg av detta slag ske. Det skulle innebära att av det inte räcker med 10^30 klockor (celler) i starten. Då skulle (säg) endast en klocka med kompass bildas. Sannolikheten att denna klocka även skulle utveckla en GPS och senare en touch-skärm efter att ha tappats är mindre än att den går sönder.
Problemen med livets utveckling slumpmässiga är många. Två är att: (1.) Sannolikheten för förstörelse vid slumpvis förändring är så mycket högre än att livet fortsätter att utvecklas, och utvecklas och utvecklas i ... (2.) massor av (hundratals, om inte tusentals eller miljontals) steg.
Reproduktion skapar visserligen fler chanser men kan inte väga upp den övervägande sannolikheten för förstörelse. Även om vår schweiziska klocka skulle utvecklas till att kunna reproducera sig och få 1000 naturliga avkommor så kommer knappast någon av dem att utveckla en gps-funktion efter ett tapp. Det krävs att man äger oerhört många klockor. Vi använde i exemplet det stora talet 10^30 klockor. Ingen organism kan producera tillräckligt med avkommor för att kompensera. Tänk dig hur mycket skrot man måste börja med för att klockor utvecklas i sådan mängd att slumpen tillåter att någon av dem slumpvis utvecklar kompass, GPS och touch-skärm o.s.v. Det är en helt otrolig mängd.
Denna liknelse skulle man kunna utveckla ännu mer och diskutera dess relevans, men det överlåter jag till läsaren – kanske under en filosofisk promenad med en vän? 😊
Guds frid, kärlek och övervällande kraft till dig, i Jesus, Faderns och Helige Andes, vår store skapares mäktiga namn! All ära till han som designar våra egna biologiska klockor.
Comments