Gud är vår försörjare. Han kan skapa allt och förse oss med allt. Sett utifrån denna synvinkel, hur ska vi bete oss kring finanser och ägodelar? Ska vi snåla så att vi har mer att ge till andra eller ska vi använda allt vi har och lita till att Gud ändå är kapabel till att ge alla andra också?
Hjälper det att snåla?
Vad säger Ordet?
När folket som följde Jesus blev hungriga kunde de dela på de fåtalet bröd och fiskar de hade, Gud utförde ett under, och det räckte och blev över för alla:
På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." Han sade: "Hämta dem hit till mig." Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn. Strax därefter befallde han lärjungarna att stiga i båten och fara i förväg över till andra sidan sjön, medan han själv sände i väg folket.
(Mat 14:15-22)
- Lärjungarna delade ut av maten och den multiplicerades därefter. Det är fantastiskt(!). Alla åt och blev mätta, utan att man behövde snåla. Även om det verkade som att man skulle behöva snåla.
- Vad de gjorde var att de delade ut maten. Det regnade inte mat från Gud i himlen till alla närvarande, utan i detta fall var det genom människors händer som de hungriga blev försedda.
- Jag ser att efteråt plockades de överblivna bitarna upp. Man tog vara på den välsignelse som Gud hade givit.
I historien med änkan från Sarefat skedde mycket liknande, men här kom faktiskt mat från himlen skulle man kunna säga. Gud hade försett Elia med mat genom att fåglar kom till honom på morgonen och kvällen men efter detta blev han istället skickad till en stad där en kvinna skulle ge honom mat.
Tishbiten Elia, som kom från Gilead, sade till Ahab: "Så sant Herren Israels Gud lever, honom som jag tjänar: Under de här åren ska varken dagg eller regn falla, om inte jag säger det." Och Herrens ord kom till honom: "Gå bort härifrån och bege dig österut och göm dig vid bäcken Kerit öster om Jordan. Du ska dricka ur bäcken, och jag har befallt korparna att ge dig att äta där." Då gick han bort och gjorde som Herren hade befallt. Han gick till bäcken Kerit öster om Jordan och stannade där. Korparna kom till honom med bröd och kött på morgonen och med bröd och kött på kvällen, och han drack ur bäcken. Men efter en tid torkade bäcken ut, eftersom det inte regnade i landet. Då kom Herrens ord till Elia. Han sade: "Bryt upp och gå till Sarefat, som hör till Sidon, och stanna där. Se, jag har befallt en änka där att ge dig mat." Han bröt upp och gick till Sarefat. När han kom till stadsporten, fick han där se en änka som samlade ved. Då ropade han till henne: "Hämta lite vatten åt mig i kärlet, så att jag får dricka." När hon gick för att hämta det, ropade han efter henne: "Ta också med en bit bröd åt mig." Men hon svarade: "Så sant Herren din Gud lever, jag har inte en kaka bröd, utan bara en näve mjöl i krukan och lite olja i kannan. Jag håller just på att samla ihop ett par vedpinnar och ska nu gå hem och laga till det åt mig och min son. Vi ska äta det och sedan dö." Då sade Elia till henne: "Var inte rädd. Gå och gör som du har sagt. Men laga först till en liten kaka åt mig och bär ut den till mig. Laga sedan till åt dig och din son. För så säger Herren, Israels Gud: Mjölet i krukan ska inte ta slut, och olja ska inte fattas i kannan fram till den dag då Herren låter det regna på jorden." Då gick hon och gjorde som Elia hade sagt. Hon hade sedan att äta en lång tid, hon själv, sonen och hennes husfolk. Mjölet i krukan tog inte slut och olja fattades inte i kannan enligt det ord som Herren hade talat genom Elia.
(1Ku 17:1-16)
- Här hade alltså först Gud givit honom mat på övernaturlig väg men sedan fick kvinnan välsignelsen att bjuda gudsmannen på mat. Hon hade egentligen inte råd, men hon gav ändå. Genom detta räddades hon och hennes barn från svält då mjölet i hennes kruka nu aldrig skulle ta slut och oljan i hennes kanna heller aldrig skulle ta slut.
- Givandet ledde till fler välsignelser för henne genom vänskapen som hon och gudsmannen utvecklade. De kunde hjälpa varandra i ömsesidig kärlek fortsättningsvis.
I Fil 4:10-19 berättar Paulus om hur han har lärt sig att leva i överflöd och att lida brist. Han sökte inte gåvor från andra församlingar, men däremot sökte han att Filipperna skulle få frukt från gåvan de gav. Det är en välsignelse för människor att få ge via Gud, i stället för att välsignelsen går ut direkt från honom. Men både kan ske.
Jag hörde ett vittnesbörd från Heidi Baker där hon fick en lärdom från Gud under en dag då hon blev som fast på golvet och inte kunde röra sig under ett möte. Hon försökte att ta sig upp för att göra sina åtaganden men kunde inte. Hon skulle lära sig att utan Kristi kropp kan hon inte göra någonting. De är de som förser henne med hjälp på olika sätt.
Jesus kom för att ge oss liv och liv i överflöd. Han lovar att vi alltid ska ha tillräckligt med mat, kläder och att vi ska bevaras i frid. Bibeln fördömer också ett liv i lyx, att ha buken till sin Gud och att skrytsamt tala om att man under morgondagen ska åka till den eller den staden och göra affärer (1 Ti 5:6).
Salomo gav sina ögon allt vad de begärde men såg att det bara var tomhet och ett jagande efter vind.
Jesus befaller oss att inte jobba för den mat som tar slut utan för den som består och ger evigt liv (Joh 6:27). Vi ska tänka på det som är heligt rätt och rent, inte främst hur vi ska snåla med saker och ting.
Slutsatser
· Gud kan förse vem som helst med vad som helst. Han kan låta det regna ned manna från himlen till den som sitter ensam i vildmarken och är hungrig. Dock krävs det ofta tro för detta. Han vill välsigna oss och han vill frälsa alla, men folks otro och ondska står i vägen. Om vi bara tror på Gud och litar till honom kommer han att visa sig som Gud, försörjaren.
Men ännu bättre är om det kan ske på naturlig väg. Att någon exempelvis saknar mat för dagen och ber till Gud. Gud kanske då i en kristen persons hjärta lägger att denne ska gå hem till personen med en kasse mat – helt utan att den förstår varför. När detta lyds blir den som ger uppfylld av kärlek för att han får ge och får en rik frukt tack vare sin lydnad. Även den som mottager blir välsignad, och tillsammans byggs de upp i kärlek. De kan utveckla en relation till varandra och hela händelsen bygger då upp Kristi kropp och ärar Gud.
· Gud har givit jorden till människors barn och Guds gåvor är oåterkalleliga. Han har skapat oss med en fri vilja och han ger oss utrymme att vara herrar här nere. Även om allt vi får är från Gud så kallar han oss att arbeta, och de första människorna fick i uppdrag att odla och ta hand om lustgården.
· Gud ger oss tillräckligt med resurser för att vara redo för varje god gärning. Om Gud kallar oss till någonting så kommer han alltid att se till att vi har det som behövs för det.
· Gud ska fördärva dem som fördärvar jorden (Upp 11:18). Tålamod, mildhet och självbehärskning är Andens frukter (Gal 5:22-23). Därför ska vi inte vara vårdslösa utan ta vara på det vi har blivit anförtrodda. Vi ska ta vara på våra talenter och vara visa. Dock vill Gud också att våra bägare ska flöda över och att vi ska leva ett gott liv. I tro ska vi ta emot allt, men vi ska heller inte leva för lyx.
· Behöver du en bil, en dator eller ett flygplan för att utföra Guds verk är det bättre att köpa det än att snåla.
· Gud vill att vi fostras och bygger en kärleksfull och sund karaktär. Detta för att senare kunna anförtros människor, diverse uppdrag och saker. Därmed bör vi ha en balans i att unna oss lagom mycket och ha fokus utåt.
· Personligen ser jag många fördelar i att leva återhållsamt även om det inte skulle behövas. Om jag inte slösar saker på mig själv så blir det att jag automatiskt lever mer
o Med rätt fokus: På Gud och himmelen som väntar. På min kallelse för Gud och vad som faktiskt spelar roll. Man kan leva i kärleken fullt ut!
o Köttet blossar inte upp och sinnet blir mer balanserat. Att skryta och vara självsäker på sin egen kraft är av ondo (Jak 4:16). Ögonens begär och högmod övre livets goda är också av ondo (1 Jh 4:15-16).
o Jag tjänar tid genom att inte vara upptagen med världsliga grejer.
o Jag känner mig mer helig genom att inte leva för världen.
Jag ser även nackdelar med att snåla. Exempelvis:
o Det kan ta onödig tid att leta efter det billigaste.
o Saker av högre kvalitet kan hålla längre och därmed spara tid, resor och tankekraft.
o Saker av högre kvalitet kan vara bättre, säkrare och hälsosammare.
o Vi ska vara ljus i världen. Vi ska älska varandra och visa på Gud i denna värld. Därför bör vi inte bete oss som ynkliga eller på något sätt som att vår Fader i himlen inte förser oss med det vi behöver. Det innebär att vi inte bör anförtro oss till asketism eller självplågeri, om det inte bär genuin frukt åt Gud. En viss del av det kan nog vara bra om det är självvalt, men det får inte bli ett långvarigt fokus.
Om det kristna livet mynnar ut i att vi ”offrar vår kropp till att brännas, men saknar kärlek så tjänar det inte mycket till”.
Jag tänker mig slutligen att vi ska först söka Guds rike och hans rättfärdighet, så kommer vi att få allt annat också, men vi ska ta hand om det vi har och vara kloka och visa. Bara inte den klokheten leder till otro i att Gud alltid kan förse i alla lägen. Vi ska aldrig säga nej till att ge då det Det är ingen anledning att snåla överdrivet. Det är fel fokus. Det är bättre att fokusera på att ge. GE och sprid Gud så mycket som möjligt i alla lägen. Låt kärleken flöda. Gud kommer att backa upp. Dock är det bra för en själv och för det intryck som ges till omgivningen att leva balanserat och återhållsamt. Så för Guds skull är det därmed bra att inte köpa prylar som tar bort fokus från det som spelar roll.
Övriga råd
· Be innan du känner för att ge om du har lite kvar själv. Gud förser alltid, men vad är optimalt? Vad manar kärleken i hjärtat och friden?
· Den som sår rikligt ska skörda rikligt.
· Var vis med dina tillhörigheter. Allt du äger tillhör Jesus och vi ska förvalta det vi har på ett klokt sätt. Så inte in i tveksamma verksamheter och var inte förhastad.
· Ta hand om dig och lev omsorgsfullt. Om du exempelvis unnar dig nyttig mat och personlig hygien kan du visa på sundhet, balans, frid och vilken god Gud du känner och tjänar.
Urplock av bibelverser
På kvällen kom lärjungarna till honom och sade: "Platsen här är ödslig och timmen är redan sen. Skicka i väg folket så att de kan gå bort till byarna och köpa sig mat." Jesus sade till dem: "De behöver inte gå härifrån. Ge ni dem att äta." De svarade: "Vi har inget annat här än fem bröd och två fiskar." Han sade: "Hämta dem hit till mig." Sedan befallde han folket att slå sig ner i gräset. Han tog de fem bröden och de två fiskarna, såg upp mot himlen, tackade Gud, bröt bröden och gav dem till lärjungarna, och de gav dem till folket. Alla åt och blev mätta, och man plockade tolv korgar fulla med bitarna som blivit över. De som hade ätit var omkring fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
(Mat 14:15-21)
Arbeta inte för den mat som tar slut, utan för den mat som består och ger evigt liv och som Människosonen ska ge er. På honom har Gud Fadern satt sitt sigill."
(Joh 6:27)
Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.
(1Ko 13:3)
Men tänk på detta: Den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt. Var och en ska ge vad han har bestämt i sitt hjärta, inte med olust eller tvång, för Gud älskar en glad givare. Och Gud har makt att ge er all nåd i överflöd, så att ni alltid och i allt har nog av allt och kan ge i överflöd till varje gott verk. Skriften säger: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet består för evigt.
(2Ko 9:6-9)
För övrigt, bröder: allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.
(Fil 4:8)
Det har glatt mig mycket i Herren att er omtanke om mig till slut fick blomma upp. Visst tänkte ni på mig tidigare också, men då hade ni inget tillfälle att visa det. Jag säger inte att jag har saknat något, för jag har lärt mig att vara nöjd med det jag har. Jag kan leva enkelt, jag kan också leva i överflöd. Med allt och med alla förhållanden är jag förtrogen: att vara mätt och att vara hungrig, att ha överflöd och att lida brist. Allt förmår jag i honom som ger mig kraft. Men ni gjorde väl som hjälpte mig i mitt svåra läge. Ni filipper vet också hur det var under evangeliets första tid, när jag hade lämnat Makedonien. Ni var den enda församling som hade sådan gemenskap med mig att man kunde föra bok över givet och mottaget. Även när jag var i Tessalonike skickade ni både en och två gånger vad jag behövde. Inte så att jag söker själva gåvan, utan vad jag söker är att ni ska få en riklig frukt av gåvan ni ger. Jag har fått allt och det i överflöd. Jag har mer än nog när jag nu genom Epafroditus har fått er gåva – en ljuvlig doft, ett välbehagligt offer som Gud tar emot med glädje. Så ska min Gud efter sin rikedom på ett härligt sätt i Kristus Jesus ge er allt ni behöver.
(Fil 4:10-19)
Men den som lever för lyx är levande död.
(1Ti 5:6)
Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon ska vi resa till den eller den staden, stanna där ett år och göra affärer och tjäna pengar." Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en dimma som syns en liten stund och sedan försvinner. I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva ska vi göra det eller det."
(Jak 4:13-15)
Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen finns inte Faderns kärlek i honom. Allt som är i världen – köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda – det kommer inte från Fadern utan från världen.
(1Jh 2:15-16)
Folken vredgades, och din vrede har kommit, tiden när de döda ska dömas och du ska löna dina tjänare profeterna och de heliga och dem som vördar ditt namn, små och stora, och fördärva dem som fördärvar jorden."
(Upp 11:18)
Yorumlar