Balansen mellan nåd och tro och lag

Det finns många intressanta balanser inom kristendomen som det gäller att hitta rätt i.

En av dem är balansen mellan lagen och tron.

Upphäver vi lagen genom tron?

Är det okej att bara tro och leva som en buse?

Nej, sann tro är en tro på något. Det är en tro på det goda. Det är en tro på att det finns förlåtelse för det onda om man söker det. Det är en tro på att Gud är helig och straffar all ondska. Det är tro kopplat till kärlek till Gud och människor som gör att man vill agera. Sann tro leder till att man älskar att göra gärningar i kärlek - de flödar ut genom en. På det sättet upprätthåller man lagen genom tro, och inte genom laggärningar!

Endast lag är dock fel. Tro och kärlek är tight sammankopplade, men inte lag och kärlek. Därför blir laggärningar för frälsning eller laggärningar i hopp om att helga sig inte rätt väg. Det är fel ände. Men om man börjar med tron (ser på Gud) fylls man med vördnad och vill göra gärningar. Man gör det av rätt anledning. Man får rätt lön.

Lag: prestation i form av gärningar.

Nåd: gåva utan gärningar och utan prestation. Motsats till lag!

Tro: lita till, hoppas på, leva utifrån, se till.

Sök: Tro och nåd istället för gärning och prestation

Genom tron (se till och hoppas på Gud) tar man emot nåden. Sedan flödar kärlekens lag genom en och man får förtjänst.

När man delar ut pannkakor eller ger den hemlöse en filt: det är vad det är - en händelse som sker. Men vad kallar man det? Kallar man det en gärning man gör som kräver prestation så är det lagiskhet. Kallar man det en gåva till personen som man går i nåd till dem i kärlek - så är det nåden som verkar genom en.

Men genom Guds nåd är jag vad jag är, och hans nåd mot mig har inte varit förgäves, utan jag har arbetat mer än alla de andra – fast inte jag själv, utan Guds nåd som varit med mig.

(1Ko 15:10)

Det är ingen prestation utan Guds kärlek flödade genom honom och utförde saker automatiskt.

Tänk också på hur skuggan botade människor och samma med kläderna. Det var inte hans egna laggärningar eller tro-prestation som åstadkom detta utan Guds nåd.

Slutsats:

-Om man börjar från lagen kommer man aldrig in i kärleken. Enligt 1 Kor 13 är laggärningar utan kärlek helt meningslösa för en själv.

Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting.

(1Ko 13:3)

-Man börjar alltså med tron och den sanna lagen flödar genom en automatiskt tack vare tron. Tror man inte så leder det inte till att lagen flödar.

-Flödar inte lagen så kan jag inte tänka mig att man tror. Det är som att se på nyheterna att alla skolor är stängda idag på grund av att Ryssland är på väg att inta landet och staden man bor i, men ändå så åker man till skolan för att delta (det är främst ignorerande men också korkat). Eller att sitta på stranden och se på nyheterna att det är en tsunami på väg, "man tror på det" men att då inte gå därifrån och upp på ett berg efter att programmet är slut, utan att sitta kvar där och sola, eller börja bygga ett sandslott (korkat och ignorant) är det då att tro att det kommer en tsunami - eller är det tomma ord?

Hur är relationen och balansen mellan nåd och tro?

Genom tron (se till och hoppas på Gud) ser man nåden. Därigenom kan man ta emot nåden. Utan att se till Gud eller lyssna till Gud kan man inte ta emot nåden. Det är som att gå och titta i sanden och inte höra eller se ens kompis som kommer till en och vill att man ska spela fotboll. Dock kommer tron av att höra. Så det börjar inte med att man tror helt utan det börjar med att man får höra om nåden. Sen väljer man att tro på den (lyssna i tro) och då tar man emot den.

1. Höra om nåden.

2. Tro på nåden.

3. Nåden manifesteras genom frälsning. Man tar emot kärlekens ande.

4. Man fortsätter att se nåden (tro) och lever i konstant tro-nåd som kristen.

5. Nåden flödar genom ens liv och kärlekens lag flödar också genom Anden. Under och tecken och allt bara flödar genom kärleken som kommer genom tron som man behåller genom nådens löften och bevis.

Är allt gjort genom nåd eller måste vi tro för att utföra saker?

Man kan inte bara tro att Gud ska göra allt. Vi har fått uppdrag att göra.

Wommack säger kopplat till hur tron är viktig för att utföra saker:

Have you all ever heard this verse from Ephesians chapter 3 verse 20 that says:

now unto him who is able to do exceeding abundantly above all we ask or think y'all ever heard that you believe that how many have you believed that some of you have heard me before I quoted that verse the way people believe it not the way that it's written. Ephesians 3:20 says now unto him who is able to do exceeding abundantly above all we ask or think according to the power that works in us if there isn't any power working in you which is faith, if you aren't believing God...

... Så kan han inte nå dig. Gud är ande. Han vill att vi möter honom i Anden i denna fysiska, köttsliga värld. Han vill att vi ska se honom och bjuda in honom. Men så mycket drar åt andra hållet och vill lura oss att inte ta emot av miraklernas Gud.

Genom tron hamnar man i det nya förbundet och står då i Guds nåd och beskydd. I detta förbund ska vi leva genom tron. Utan tron är vi fortfarande döda. Man kommer inte bara till tron och sedan är det klart - utan man lever i tro, sekund för sekund.

-Att bara tro att Gud ska göra allt genom nåd är inte rätt. Det gör han inte. Vi har ett ansvar. Där kommer kärlekens lag i bruk.

-Att bara tro att man själv kan utföra allt genom sin stora tro är inte heller bra. Då hamnar man i prestation. Det är Gud som utför saker genom vår tro. Han behöver oss, men han behöver främst att vi känner honom och är med honom - inte att vi utför saker. Ju mer genuin tro man har desto mer ser man att man är mycket liten och att det handlar om Gud och inte om oss.

Nyckeln till det prestationslösa livet i nåd, tro och kärlek är tvådelad:

1. Att se att Gud har redan gett oss allt och det handlar inte om att vi ska få Gud att röra på sig. Det handlar snarare om att få Guds redan skapade gåvor och löften att aktiveras / manifesteras i denna värld genom tron.

Att plocka hem frukten så att säga. Vi behöver inte skapa träden och allt. Vi behöver inte arbeta på något sätt - vi behöver bara en enkel tro - och den är i sig prestationslös. Prestationen handlar om att kunna stanna i denna mäktiga tro i aktionerande vila utan att jaga upp sig. Att säga ja till Gud och nej till djävulen. Att hitta hans auktoritet och förlösa den. Inte skapa något eget. Visst ska vår auktoritet vara stor men den är inget utan honom. Vår tro skapar inget nytt - men Guds rike manifesteras och därigenom ser det ut som att tron skapar. Tron kan göra att ett bröd räcker som mat till tusentals människor, men det är inte att tron trollar, utan Gud därbakom gör det och vi litar till att han förser. När vi litar till det så blir det så. Det är inte ett skapande i sig.

2. Att allt vi inte gör i kärlek är meningslöst. All tro, alla gärningar, alla offer, all kunskap, alla profetior och allt tungotal. Därför bör vi först låta kärleken flöda och sedan i den aktivera saker genom tro.